Kopieringsappareten fungerade inte. Lisa försökte själv öppna för att se var det satt fast något papper men kunde inte se något. Hon funderade på att fråga Pelle men tyckte han var så jobbig. Hellre då David. Hon knackade på Davids dörr, gick in och frågade om han kunde komma och titta på kopieringsapparaten. David granskade hennes kropp med blicken och hon kände irritationen öka.
Han följde efter henne ut till kopieringsapparaten som stod i korridoren. Först när de kommit fram, och det var som trängst, gick han förbi henne. Han var då nästan tvungen att pressa sig förbi henne och hon kände att han hade stånd. Precis när hon skulle vända sig om och bita ifrån, för hon var inte den som stillatigande fann sig i sådant, var ögonblicket över och hon undrade om hon inbillat sig alltihop. Han stängde av kopieringsapparaten och satte på den igen och vips, så fungerade den. Han vände tillbaka och innan han hunnit tränga sig förbi henne igen var Lisa längre bort i hallen, där det fanns mer svängrum. Det var inte första gången något liknande hände. Han hade gjort fler indirekta närmanden mot henne men hon såg alltid till att hålla distansen.
Detta hade hon i minnet två dagar senare på onsdagmorgonen när hon kom till jobbet. Det var idag som ledningen skulle ha beslutat vem som fick tjänsten som avdelningschef. Lisa var säker på att hon hade ett stort försprång framför de andra sökandena, Jocke och Per. Jocke hade inte kompetensen, även om han förstås var Davids gullegris. Vad gällde Per förstod hon inte ens varför han sökt tjänsten. Han var gift och hade småbarn och var mer intresserad av att gå ned i arbetstid för att vara med famijen. Att David skulle ha ett finger med i rekryteringsprocessen försökte hon att inte tänka på.
Det var efter lunch hon kallades in till personalchefen och var säker på att hon fått tjänsten.
En stund senare kom hon ut från personalchefens rum, ilsken och besviken. Hon var inte mogen för en chefstjänst, hade han sagt.Han hade även hört ryktas att hon hade samarbetsproblem. Hon gick förbi Jockes skrivbord men han var inte där. I personalrummet stod han, omgiven av gratulerande och ryggdunkande kollegor.. Lisa svalde besvikelsen, gick fram till honom med ett påklistrat leende och gratulerade honom till hans befordran.
hårt att känna sig förbigången
SvaraRadera