I mörkret i vardagsrummet sitter jag ensam med en kopp kaffe på bordet framför mig. Kaffet har nästan kallnat, sen jag hällde upp koppen har jag försjunkit i tankar på vad jag har framför mig. Resten av familjen sover fortfarande, ovetandes om min vånda. Jag mer anar än ser solen stiga upp utanför fönstret och när jag hör dörren till sovrummet öppnas och min man komma ut är det nästan fullt dagsljus ute. Jag vänder mig om mot honom och säger att jag har fattat mitt beslut. Jag tackar ja till det nya jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar