Sakta går jag med tunga steg mot kontoret. Det är ett tag nu sedan vi flyttat ihop i samma rum, jag och Åsa. Vi har aldrig kommit särskilt bra överrens och sedan vi börjat delat rum har det blivit värre.
Stämningen är så frostig att man nästan förväntar sig att det ska hänga istappar längs väggarna. Ingen av oss är typern som skriker och brusar upp. Vi accepterar helt enkelt varandra med en påtvingad artighet.
Hur mycket ska man stå ut med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar